Mitt i stadens brus och larm
går jag vilse gång på gång
irrande försöker jag hitta hem
men gatan är alltför lång
Jag står undrande här i vimlet
med människor stressar förbi
jag förundras av hetsen och farten
och all denna dis-harmoni
Men hemma i mörkret och tystnaden
i skogen där älgar och björnar gå
där får tankarna äntligen vila
dit där inga människor kan nå.
ENi07